Är det för mycket begärt?

Att du ska skriva och fråga hur jag mår, hur allting är med mig?
Tydligen så är det jävligt svårt. Kom fan inte och säg att du bryr dig, för du bryr dig inte ett skit. Du har ingen aning om vad jag går igenom, du vill inte ens veta.
Och kom fan aldrig och säg att vi ät två om det här igen, inte fören du visar att vi verkligen är två om det här.
Hur i helvete kan du påstå att vi varit två om det här hittills? Jag har ju för fan fått gått igenom allting själv.

Jag har min familj och min vänner som finns här för mig, det är jag jävligt glad över. Utan er hade jag aldrig klarat av det här! Tack <3

På Måndag har jag gått 6 månader, fattar du? 6 hela månader, utan att du ens försökt att bry dig, du har fan inte berättat för din mamma och pappa än. Vad fan sitter det i?
Finns inga ord kvar för hur illa du gör mig!
Gör både dig och mig en tjänst, lämna mig fred!

/Malin Håkansson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0