2010
Då var 2010 här då.
Jag och E är förkylda fortfarande :( Inge kul alls. E är mest snorig och täpt i näsan, så har han lite feber.
Han växer och blir bara större och större.
Under ungefär 4 dagar så har E lärt sig att:
- Stoppa in nappen själv i munnen (Om han håller nappen rätt i handen)
- Dricker vatten ur flaska utan problem (Han har vägrat flaskan totalt förut)
- Tar D-dropparna utan problem (Förut knep han ihop läpparna eller spottade ut allting)
- Snurrar från rygg till mage hela tiden
- Han kan nästan nästan resa sig upp från halvliggande ställning till sittandes. Han har bara lyckats en gång en så länge.
Är säkert någonting mer, men ingenting jag kommer på just nu.
Snart blir han 5 månader, ja fattar inte vart tiden tagit vägen. Det känns som om det var förra veckan jag kom hem från BB, men ändå känns de som om jag har haft E hela mitt liv.
När jag tänker tillbaka på livet innan jag blev gravid och fick E, så kommer jag inte ihåg vad ajg gjorde. Jag gick i skola, ungicks med vänner, festade, satt uppe halva nätterna och spela spel med familj och vänner och sen sova halva dagarna.
Nu lägger jag mig oftast skapligt tidigt, kliver upp från morgonen. Jag har någon att ta hand om, någon att ta ansvar för.
Mina dagar ser inte längre ut som det gjorde innan jag fick E. Men jag ångrar verkligen ingenting. E är det bästa som hänt mig! Det är han som får mig att se framåt och få mig att orka med allt det här!
Det jag kan sakna är att inte kunna sova tills man vaknar. Men jag har iaf en underbar son att kliva upp med varje morgon.
Det som har varit jobbigast under dom här månaderna är att amma. Eller det har inte bara varit jobbig, men ja, jobbigt. Innan man fick till tekniken hur man gör, var en resa för sig. Men jag fick till det och ammar än idag.
E ville bara äta på ena sidan under en tid i början, så jag fick pumpa ut från andra sidan, det var jobbigt och krångligt och tog länge tid, men jag gjorde det.
E blev inte nöjd under 2 perioder förut, så jag fick koka ersättning och ge han på kvällen efter att jag ammat, det var oxå jobbigt och krånligt. Men jag gjorde det!
Det var lite av mina motgångar under ammningen, eller motgångar och morgångar. Men ja.
Är stolt över att ja ammar än idag. Har egenligen inget var på grund av två saker:
- E äter ingenting annat än bröstmjölk.
Fick i han lite bröstmjölk som jag hade pumpat ut, men har inte prövat nå mer. Plus att han börjar ta lite efterrätt nu, och vatten då. Så det går framåt :)
- E ska ju förmodligen opereras i Februari, inte helt säker än. Men om inte vattenbråckert går till sig så måste han som sagt operera.
Och jag tror att det är bra om man hel ammar så gott det går fram tills han är opererad, Eftersom att delar av tarmarna kan åka ner i pungen.
Mitt nya år började verkligen inte bra!
12slaget inleddes med att jag såg den personen som betyder mest i mitt liv satt här ganska så påverkad.
Men ja. Jag har E så mitt år kommer bli underbart!
Näe nu ska jag gå och göra någonting innan min lilla prins vaknar :)
/Malin Håkansson
Jag och E är förkylda fortfarande :( Inge kul alls. E är mest snorig och täpt i näsan, så har han lite feber.
Han växer och blir bara större och större.
Under ungefär 4 dagar så har E lärt sig att:
- Stoppa in nappen själv i munnen (Om han håller nappen rätt i handen)
- Dricker vatten ur flaska utan problem (Han har vägrat flaskan totalt förut)
- Tar D-dropparna utan problem (Förut knep han ihop läpparna eller spottade ut allting)
- Snurrar från rygg till mage hela tiden
- Han kan nästan nästan resa sig upp från halvliggande ställning till sittandes. Han har bara lyckats en gång en så länge.
Är säkert någonting mer, men ingenting jag kommer på just nu.
Snart blir han 5 månader, ja fattar inte vart tiden tagit vägen. Det känns som om det var förra veckan jag kom hem från BB, men ändå känns de som om jag har haft E hela mitt liv.
När jag tänker tillbaka på livet innan jag blev gravid och fick E, så kommer jag inte ihåg vad ajg gjorde. Jag gick i skola, ungicks med vänner, festade, satt uppe halva nätterna och spela spel med familj och vänner och sen sova halva dagarna.
Nu lägger jag mig oftast skapligt tidigt, kliver upp från morgonen. Jag har någon att ta hand om, någon att ta ansvar för.
Mina dagar ser inte längre ut som det gjorde innan jag fick E. Men jag ångrar verkligen ingenting. E är det bästa som hänt mig! Det är han som får mig att se framåt och få mig att orka med allt det här!
Det jag kan sakna är att inte kunna sova tills man vaknar. Men jag har iaf en underbar son att kliva upp med varje morgon.
Det som har varit jobbigast under dom här månaderna är att amma. Eller det har inte bara varit jobbig, men ja, jobbigt. Innan man fick till tekniken hur man gör, var en resa för sig. Men jag fick till det och ammar än idag.
E ville bara äta på ena sidan under en tid i början, så jag fick pumpa ut från andra sidan, det var jobbigt och krångligt och tog länge tid, men jag gjorde det.
E blev inte nöjd under 2 perioder förut, så jag fick koka ersättning och ge han på kvällen efter att jag ammat, det var oxå jobbigt och krånligt. Men jag gjorde det!
Det var lite av mina motgångar under ammningen, eller motgångar och morgångar. Men ja.
Är stolt över att ja ammar än idag. Har egenligen inget var på grund av två saker:
- E äter ingenting annat än bröstmjölk.
Fick i han lite bröstmjölk som jag hade pumpat ut, men har inte prövat nå mer. Plus att han börjar ta lite efterrätt nu, och vatten då. Så det går framåt :)
- E ska ju förmodligen opereras i Februari, inte helt säker än. Men om inte vattenbråckert går till sig så måste han som sagt operera.
Och jag tror att det är bra om man hel ammar så gott det går fram tills han är opererad, Eftersom att delar av tarmarna kan åka ner i pungen.
Mitt nya år började verkligen inte bra!
12slaget inleddes med att jag såg den personen som betyder mest i mitt liv satt här ganska så påverkad.
Men ja. Jag har E så mitt år kommer bli underbart!
Näe nu ska jag gå och göra någonting innan min lilla prins vaknar :)
/Malin Håkansson
Kommentarer
Postat av: Diana
<3 älskar er
Trackback
