M a l i n

Jag har inte just någon bästa vän så. Alla mina vänner är mina bästa. Ingen bättre än någon annan. Jag trodde för kanske 1 år sedan att jag hade en bästa vän. En vän som jag alltid ringde till när det var någonting jag ville prata om, någon jag kunde prata om allt med. Och som även ringde mig när hon ville prata. Hon ställde upp oerhört mycket för mig, och jag ställde upp oerhört mycket för henne. Hon kunde ringa mitt i nätterna, hon kunde komma mitt i nätterna, ja precis när som helst fanns jag där för henne. Sen en dag så slutade hon höra av sig, och sen dess ha vi väldigt lite kontakt. Jag känner mig väldigt sviken av henne. Jag tycker att jag la ner så mycket energi och omtanke för henne så får jag bara en smäll på käften tillbaka. Ja det känns hårt. Men idag har jag lärt mig att jag har andra vänner, verkligen RIKTIGA vänner som inte gör som hon gjorde. Det är de som kallas riktig vänskap. Under tiden jag väntae Eliaz hörde allt fler personer av sig, personer jag aldrig just umgåtts med, kanske av ren nyfikenhet eftersom jag va så ung eller bara för att vara kompis med någon som skulle ha barn. Det var bara falsk alltihop tyckte jag. Och sen när Eliaz väl kom till världen märkte jag verkligen vilka mina riktiga vänner var. Vissa försvann och andra stannade och har varit ett stort stöd för mig och Eliaz, för som ensamstående mamma till ett väldigt bestämt barn har inte varit lätt, men där har jag verkligen haft mina vänner! <3 Jag har dom bästa vännerna man kan tänka sig. Är så sjukt tacksam över att ni har orkat med mig och även Eliaz, för han var ju som sagt väldigt krävande dom första 7 månaderna, eller egentligen de första året. Det jag vill säga är att jag älskar er så sjukt mycket och ni vet vilka ni är <3 /Malin Håkansson