M a l i n

Jag vet ärligt inte hur jag ska klara av det här. Visst jag har valt själv att ha dig i mitt liv resten av livet. Men snälla du, försök att förstå min situation lite.
Men du är ju för stolt för att kunna göra det, och för att gå och prata med någon om alla dina funderingar och hur allting funkar.

Jag fattar ibland inte vad jag gett mig in på. Men jag hoppas att du en dag ändrar dig så vi kan ha kontakt som vanligt folk och få de här att funka.
Sen att du tror att jag ljuger om allting? Att jag planerade det här? Alltså tror du verkligen att jag skulle kunna göra så mot dig? Det skulle jag aldrig kunna göra.
Jag förstå din oro i det här, dina tankar och funderingar kring hur alling kan bli, att du inte fick välja eller vara med och välja, jag förstår hur du känner dig, jag försöker visa dig hur jag förstår dig, men du vrider ju bara och vänder på allting jag skriver, du får allting att låta så fel, allting som jag skriver verkar ju fel från din sida.
Visst jag kan inte allting om det här heller, men det är logiska saker som alla vet som ja säger till dig, men det är tydligen inte så iaf för dig.

Jag hoppas det här slutar bra för allas bästa.

/Malin Håkansson